dagbok

idag är det lördag. i onsdags började jag på min hormonbehandling. efter bara två timmar började jag känna av dem första effekterna. min hals blev sandpapprig och min röst lät annorlunda i mitt huvud. dem andra hörde ingenting men framåt kvällen blev jag hes och gick upp i falsett vid ett tillfälle. S tänkte att det kanske var reaktion på spritan bara men dagen efter var rösten likadan. så nu är den alltså något mörkare och det känns som om den inte blir lika ljus när jag har min trevliga jobbaibutiksröst.

det konstiga är att jag har hört att ALLA blir jättehungriga av att börja på testosteron. Och jag har varit lite orolig för just det eftersom jag redan äter väldigt mycket och har svårt att sluta äta fast jag är mätt. men ända sen i onsdags har jag känns mig helt underbar i förhållande till mat. jag blir hungrig men inte på samma skrikande sätt som innan. och jag äter och efter ett tag så känns det liksom bara bra. att nu är jag mätt. jag har heller inte fått blodsockerfall som jag lätt fick innan vilket gjorde att jag bara ville panikäta NU NU NU.

det andra är det där med sexlusten. den ska tydligen också öka för dom flesta. och kuken/klittan växer. min är lika liten än så länge och jag har snarare tappat sexlusten. mentalt är det detsamma men rent fysiskt känns det mindre. på onsdag kväll hade jag och S sex och redan då kändes det lite konstigt. Sen har vi inte haft sex förens igår och då fick jag inte upp den. det var väldigt konstigt och jag blev obekväm av det. men jag ska försöka att inte hetsa upp mig över det för det kan ju svänga snart. jag har ju trots allt bara gått på testosteron i tre dagar.

i övrigt känns det väldigt harmoniskt i min kropp. dom fyra minuterna som det tog att spruta in det i min kropp går till historien som topp-tio lyckligaste dagarna i mitt liv. TROTS all smärta min vänstra skinka fick utstå. jag har varit väldigt glad och pigg och känner så tillfreds. jag försöker att se mina fas av väntan som över. och försöker tänka som A som alltid är så positiv, att dom här åren av svensk sjukvårdbyråkrati ändå har visat att jag orkar vad som helst. jag försöker tänka så. slut.
förutom hormoner åker S till Spanien för att plugga snart. i tre månader. om tre veckor är det alltså dator och sms som gäller. men det handlar bara om tre månader. och så kär som jag är känns ju tre månader som inget alls, försöker jag tänka fast jag egentligen redan nu känner att jag vill ha kvar henne här i stan. är så bortskämd och van vi att vi praktiskt taget bor hos varandra jämt och att det tar 5 min att cykla mellan oss. kort sumerat är jag alltså fortfarande fucking kär!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: